hjälp mig..
ja har ett problem.. ja, jag har funderat mycket på detta faktiskt. det har med mina dagböcker o mitt dagboksskrivande att göra. ja inte blogg.. utan dagbok. jag har skrivit dagbok sen 1998. ni förstår att de blivit några böcker... de e alltså 8 år av mitt liv som är nedskrivet i dom.
i en dagbok skriver man inte bara personliga saker.. man skriver privata saker. de e alltså saker jag inte vill att någon ska veta. inte någon...
mitt problem nu är att jag är lite orolig att jag ska dö.. allså, jag kommer ju självklart dö någon gång.. men det kan ju faktiskt hända att jag dör imorgon. då kommer dessa böcker bli lästa... å jag vill verkligen inte det.. jag vill att minnet av mig ska va det minnet som folk har av mig nu.. utan att läsa dom där böckerna å få veta nya saker om mig..
så vad gör man? jag har funderat på att sluta skriva och elda upp de böcker jag har. men att sluta skriva... det känns så... otäckt.. ja som att lämna en trygghet man har.. att bryta upp från ett långt förhållande.. att... ja vet inte. men det känns så främmande och läskigt. och att elda upp böckerna.. det skulle kännas som att utplåna en del av min hjärna.. eller en del av mig själv. ja, som att tappa bort en massa minnen jag har.. nu vet jag ju att om jag undrar vad jag gjorde på midsommar år 2000 så kan jag läsa det, undrar jag hur jag hade det på min utbytesresa på gymnasiet så kan jag veta de.. vill jag bara läsa om 13/5 -04, då kan jag det! inte kan man elda upp sina minnen???
så jag har funderat på vad jag helst skulle vilja hände med mina dagböcker.. å nu vet jag. jag skulle vilja att dom blev gömda och glömda i 150år.. sen upphittade av en tonårstjej (typ mitt barnbarnbarnbarns barn eller nått) som kunde läsa dom... inte veta vem jag är.. men kanske kunna identifiera sig med mina tankar eller i alla fall känna nöje i läsningen.. de skulle jag vilja. men hur fixar man nått sånt? ne.. de går ju knappast..
hur som helst tror jag att jag ska sluta skriva.. om jag bara vågar.. vad händer om jag slutar skriva ner mina minnen? kommer jag inte ha några? hm.. kanske har samlat mod nog att sluta när bladen i min nuvarande bok tar slut...
men tänk om jag redan dött då..
antar att de låter konstigt i era öron, det här.. men blotta själva erat liv för en bok i 8 år, så förstår ni kanske att det inte är så lätt att bara sluta skriva o elda upp böckerna.
*suck* de va svårt det här.. ska sova på saken.
i en dagbok skriver man inte bara personliga saker.. man skriver privata saker. de e alltså saker jag inte vill att någon ska veta. inte någon...
mitt problem nu är att jag är lite orolig att jag ska dö.. allså, jag kommer ju självklart dö någon gång.. men det kan ju faktiskt hända att jag dör imorgon. då kommer dessa böcker bli lästa... å jag vill verkligen inte det.. jag vill att minnet av mig ska va det minnet som folk har av mig nu.. utan att läsa dom där böckerna å få veta nya saker om mig..
så vad gör man? jag har funderat på att sluta skriva och elda upp de böcker jag har. men att sluta skriva... det känns så... otäckt.. ja som att lämna en trygghet man har.. att bryta upp från ett långt förhållande.. att... ja vet inte. men det känns så främmande och läskigt. och att elda upp böckerna.. det skulle kännas som att utplåna en del av min hjärna.. eller en del av mig själv. ja, som att tappa bort en massa minnen jag har.. nu vet jag ju att om jag undrar vad jag gjorde på midsommar år 2000 så kan jag läsa det, undrar jag hur jag hade det på min utbytesresa på gymnasiet så kan jag veta de.. vill jag bara läsa om 13/5 -04, då kan jag det! inte kan man elda upp sina minnen???
så jag har funderat på vad jag helst skulle vilja hände med mina dagböcker.. å nu vet jag. jag skulle vilja att dom blev gömda och glömda i 150år.. sen upphittade av en tonårstjej (typ mitt barnbarnbarnbarns barn eller nått) som kunde läsa dom... inte veta vem jag är.. men kanske kunna identifiera sig med mina tankar eller i alla fall känna nöje i läsningen.. de skulle jag vilja. men hur fixar man nått sånt? ne.. de går ju knappast..
hur som helst tror jag att jag ska sluta skriva.. om jag bara vågar.. vad händer om jag slutar skriva ner mina minnen? kommer jag inte ha några? hm.. kanske har samlat mod nog att sluta när bladen i min nuvarande bok tar slut...
men tänk om jag redan dött då..
antar att de låter konstigt i era öron, det här.. men blotta själva erat liv för en bok i 8 år, så förstår ni kanske att det inte är så lätt att bara sluta skriva o elda upp böckerna.
*suck* de va svårt det här.. ska sova på saken.
5 Comments:
om du scannar in alla böckerna på en dator å sen sparar filerna på ett lösenordsskyddat USB-minne med minst 128-bitars kryptering, sån som Nordea har för sin internettjänst, då bör du slippa obehöriga nyfikna rackare som inte vill annat än läsa dina privataste tankar.. och om ungefär 150 år när nån har funnit ett sätt att knäcka krypteringen, så kan ditt barnbarnbarn.. få nöjet att läsa denna spännande lektyr
men hur du ska sluta med själva skrivandet har jag ingen som helst aning om, de kanske finns avvänjningskliniker för sånt, sök på gula sidorna =)
Here are some links that I believe will be interested
Here are some links that I believe will be interested
Hey what a great site keep up the work its excellent.
»
Hey what a great site keep up the work its excellent.
»
Skicka en kommentar
<< Home