jag väntar... väntar å väntar.

när jag åkte hem igår kväll var det så jag ville gråta... snötäcket hade lagt sig vitt över åkrarna. vägarna var slaskiga av blötsnö. det var den sorgligaste syn på länge. jag som trodde på våren.. jag trodde att den skulle härda ut nu. hålla sig kvar tills det var sommarens tur. men vintern har återigen tagit över makten.

imorse när jag gick ut i trädgården med hundarna var allt fortfarande vitt. men jag hörde ett märkligt ljud. det lät nästan som spöregn, men jag blev inte blöt. efter en stund insåg jag att det var träden i trädgården och i den lilla skogsdungen bakom huset som hysteriskt kastade av sig stora blöta snöklumpar. solen sken så varmt att snön inte hade något att säga till om.

tyvärr verkade inte solens strålar nått ända ner till marken... det är fortfarande vitt där. och solen har krypit in bakom tjocka vita moln. kom tillbaka...

knäppa hundar blev så lyckliga när dom kom ut. snö e himla roligt sa dom.. verkar inte förstå att det är vårens tur nu. men jag står på vårens och solens sida... kanske en himmel blå, ovanför himmel grå... väntar.. väntar å väntar.