återkomsten

ja, jag är här igen. nu med gott om tid... ganska. vet ni, de har hänt två gånger när jag har skrivit i bloggen att jag har fått en sån där déjà vu. ja, alltså de e klart jag har upplevt förut att jag suttit o skrivit i min blogg.. men ändå. kommer nån sån där läskig känsla. ah.

han e så himla rolig ibland ali, så jag vill bara gapflabba rakt ut i klassrummet. de går inte beskriva honom.. han sitter i godan ro och pratar på om det han ska prata om, me lite svåra ord o fint språk... o så ska han förklara nått. så förklarar han det, o tar upp exempel o glider in i sina fantasier som e helt galna. hm. kan inte förklara, men som idag pratade han om intervjustudier, o så tog han upp lite praktiska, självklara detaljer som t.ex. bandspelade. han sa att den skulle ju va så liten som möjligt så att den glömdes bort.. o så började han prata om att de inte va så bra om man hade en jättestor gammal bandspelare, stor som en tv som stod på bordet mellan en, o förlängningssladdar som hängde över huvudet på personen osv... ja, alltså de roliga är hur han glider in i sina fantasier och målar upp bilder i ens inre utan att man ens märker att han inte är allvarlig längre. ah. han e grym aliababa. grym men hård..

jag tog me två mackor med saltkött på idag. ville inte återuppleva onsdagens hungerkänslor! de e fint att även jag kan lära mig av mina misstag. jag känner att jag börjar bli lite blyg för er mina läsare. om jag har några. vågar snart inte berätta mina tankar längre för jag verkar så vansinnigt knäpp. men faktum e att jag vill ändå tro att alla människor e konstiga. som boken jag läser nu av john ortberg, alla är normala tills man lär känna dom. så tror jag. o jag gillar tanken. sen handlar inte den boken om normalitet på samma sätt som jag definierar det, men de e ju en annan historia. förresten e de en jättebra bok. om nån e ute efter boktips.

stackars dom som aldrig gråter, fast dom släpar på en höghus... va e de ingen ska få se som ingen inte redan sett och vart ska det där huset?

ah, ville bara stoppa in ett litet winnerbäcksfotspår här bland alla mina ord. han e så himla vis. vis på ett mysigt sätt. önskar jag kunde skriva som han. förresten har jag funderat på att bli författare. ah, jag skulle gilla å sitta å skriva hela dagarna. gode tid, ingen skulle vilja läsa min bok för den skulle väl va helt fylld me ingenting som allt jag skriver! men ändå.. de vore kul. fast vad skulle den handla om... ?? jag gillar inte å skriva om seriösa grejor. bara oseriöst. saker som ploppar upp i huvudet. men vem vill läsa en hel bok om saker som ploppat upp i emmas huvud. får fundera på de där.. kanske finns det nån sammanhängande intressant berättelse långt där inne i huvudet på emma. kanske.

antagligen inte..

gode tid, jag har just hittat hemsidan i mitt liv... http://susning.nu aah, älskar den! nästan lika mycket som min favoritbok där hemma... svenska ordlistan. vilken ljuvlig hemsida. den kommer jag nog besöka nästan lika mycket som google :)

jag borde kanske läsa min artikel som jag ska analysera, istället för å sitta här i skriva inget. det borde jag tveklöst. men vill jag? nej. jag undrar om bussen kommer åka av vägen nu när jag ska hem. imorse klarade den juh sig... stämmer inte med mina förutsägelser. ska nog åka med 13.00 bussen istället för 13.10 kanske.. eller.. ska kika upp detta. ja, de ska jag nog för då får jag sitta 8 minuter längre på bussen. slipper åka direktbuss. men då måste jag kila nu.

hejhej