hudbollspremiär

Idag har jag äntligen orkat plocka fram klöven o blodet. la ett ganska långt, men inte jätteavancerat spår som fick ligga i ca 4 timmar.. Pompe spårade sådär.. inget vidare. jag har kommit på nu var skon klämmer. i början var han ju så himla noggrann och duktig, men sen blev han sämre o sämre, typ efter anlagsprovet. idag la jag märke till att pompe vill gå och vädra i luften... han har slutat gå med nosen i backen och går efter luftvittring istället. kanske för att han lärt sig vad han letar efter o att de e himla trevligt å hitta den där klöven.. han försöker ta genvägar! fågelvägen! men det går ju inte.. nästa gång ska jag nog lägga spåret dagen innan.. se hur han reagerar om det är ett riktigt gammalt spår. då kan det ju inte finnas så mycket luftvittring att gå efter. får se.. han behöver nog bara träna. det ska nog bli champinjon av honom.

fast då får jag nog jobba på mitt tålamod. blir så arg när han irrar omkring i skogen istället för att sticka näsan i marken o använda den otroliga förmåga han har! idag sa jag "spåra nu annars trycker jag ner ditt fula tryne i marken!!!!". det var ju inte så snällt sagt.. senare blev jag arg på honom igen för att han var olydig och inte kom på inkallning. då tog jag honom i nacken och sa "kuva dej ditt hundkräk". jag är ingen bra hundägare. ändå blev han så lycklig att han viftade han på hela rumpan och sprattlade med kroppen så att jag trodde han skulle gå i bitar nu ikväll när jag kom hem.. älskar min pompe..

ja, ikväll har jag varit i holmestad. familjen fhager har kommit hem på besök. emma, peter och lilla ludvig. ludvig är väl en månad gammal nu tror jag... jäätteliten. :) jag fick hålla honom. första gången jag håller i en bäbis tror jag. han va ganska söt. i all sin fulhet. :) såg nästan ut som en alien. men jag tror han gillade mig. log nästan! så mycket som en liten hudboll kan le.. men mest hade han ont i magen hela kvällen. jag kände lite samhörighet med honom. brukar oxå ha ont i magen.

förresten ville inte de på vårdcentralen ge mig någon tid. jag skulle ringa igen när jag höll på att dö sa hon. eller nej det sa hon inte.. men nästan. i vilket fall är det så, att man måste överdriva sina åkommor kraftigt för att få komma dit. överdrifter är inte min starka sida... så jag får väl gå här med mina smärtor :) ne då.. de går säkert över.

Aftonens nyhet, för övrigt, är att frida har lagt ut filmerna från vår träning igår :D här ska ni få en direktlänk till hennes blog, så att ni inte missar denna trevliga underhållning! *direktlänk till fridas blog*