En deppig dag
så smälte snön bort...
det var så härligt att va ute i skogen härom dagen. jag hade kunnat stanna där hur länge som helst, träden glittrade och snön knarrade under fötterna. hundarna flängde runt som galna och gjorde glädjeskutt och ändå var dom inte blöta när dom kom in. de e grått nu... mörkt... blött och blaskigt. känner mig trött... ville inte gå upp idag. önskar att snön legat kvar. när den ändå kommit! nu får de bli vår. annars vill jag inte va me.
jag som hade tänkt åka snowblades idag... blir mat o film istället.. e väl lika bra det. börjar ju bli dags att lagra upp fettreserven inför beach -06.
skönt att jag ska åka till varmare breddgrader på fredag. undrar hur varmt det är... 25 grader hoppas jag.
jag har slut på solrosfrön. måste köpa. jag ska testa dom som öb fått in. se om de e nån kvalitet. förut har salta solrosfrön me skal endast funnits att hitta på willys. det går framåt för världen. det är gott å se.
inatt drömde jag att det blev krig. eller.. det kanske inte blev krig direkt. jag vet inte, för jag drömde inte så länge. men jag hörde ett muller... och tittade ut genom köksfönstret på himlen. där kom ett stort mörkt stridsflygplan. den släppte en bomb.. eller, jag vet inte vad såna där heter... men nån slags bomb tror jag. den landade en bit bort.. blev en stor explosion. vårt hus klarade sig.. men flygplanet kom igen. fast det blev nog inga mer bomber. men jag har för mig att pappa började prata om ifall dom behövde hjälp. ja, att han typ skulle rycka in. hm.. vet inte, de va en kort dröm. men de e läskigt me krig. när jag var mindre, inte så jättemycket mindre, men lite, och skulle va ensam hemma en längre stund, så sa jag alltid till mamma o pappa att om det blir krig, jordbävning eller åska så måste ni komma hem! det var saker som skrämde mig.
nu skrämmer inget mig. bara spindlar, branta skidbackar, gubbar i skogen, luftgropar, sjukdomar, trillers, mörker, havet, trånga utrymmen, förhållanden, tanken på att någon nära o kär ska dö, m.m.
men... faktum e att de e lite bra att vara rädd oxå, för då har man många möjligheter att vara modig. en person som inte är rädd för något behöver ju aldrig vara modig. modig är väl att gå emot sina rädslor? och om man är modig så mår man bra och får gott självförtroende. men om man inte vågar vara modig.. då e de inte bra å va rädd. jag o nasse, vi vågar ibland. och ibland inte.
anledningen till att jag sitter här å skriver nu är för att jag ska slippa skriva på min hemtenta. ne, den e inte klar än. jag har bara gjort en fjärdedel. men det ordnar sig. den behöver inte va klar förrän på tisdag. jag har imorgon på mig oxå. och lite på måndag kväll.
nu måste jag gå ut i blasket me hundarna, å sen måste jag äta för det börjar kännas som att magsäcken håller på att äta upp sig själv.. det kan aldrig va bra.
det var så härligt att va ute i skogen härom dagen. jag hade kunnat stanna där hur länge som helst, träden glittrade och snön knarrade under fötterna. hundarna flängde runt som galna och gjorde glädjeskutt och ändå var dom inte blöta när dom kom in. de e grått nu... mörkt... blött och blaskigt. känner mig trött... ville inte gå upp idag. önskar att snön legat kvar. när den ändå kommit! nu får de bli vår. annars vill jag inte va me.
jag som hade tänkt åka snowblades idag... blir mat o film istället.. e väl lika bra det. börjar ju bli dags att lagra upp fettreserven inför beach -06.
skönt att jag ska åka till varmare breddgrader på fredag. undrar hur varmt det är... 25 grader hoppas jag.
jag har slut på solrosfrön. måste köpa. jag ska testa dom som öb fått in. se om de e nån kvalitet. förut har salta solrosfrön me skal endast funnits att hitta på willys. det går framåt för världen. det är gott å se.
inatt drömde jag att det blev krig. eller.. det kanske inte blev krig direkt. jag vet inte, för jag drömde inte så länge. men jag hörde ett muller... och tittade ut genom köksfönstret på himlen. där kom ett stort mörkt stridsflygplan. den släppte en bomb.. eller, jag vet inte vad såna där heter... men nån slags bomb tror jag. den landade en bit bort.. blev en stor explosion. vårt hus klarade sig.. men flygplanet kom igen. fast det blev nog inga mer bomber. men jag har för mig att pappa började prata om ifall dom behövde hjälp. ja, att han typ skulle rycka in. hm.. vet inte, de va en kort dröm. men de e läskigt me krig. när jag var mindre, inte så jättemycket mindre, men lite, och skulle va ensam hemma en längre stund, så sa jag alltid till mamma o pappa att om det blir krig, jordbävning eller åska så måste ni komma hem! det var saker som skrämde mig.
nu skrämmer inget mig. bara spindlar, branta skidbackar, gubbar i skogen, luftgropar, sjukdomar, trillers, mörker, havet, trånga utrymmen, förhållanden, tanken på att någon nära o kär ska dö, m.m.
men... faktum e att de e lite bra att vara rädd oxå, för då har man många möjligheter att vara modig. en person som inte är rädd för något behöver ju aldrig vara modig. modig är väl att gå emot sina rädslor? och om man är modig så mår man bra och får gott självförtroende. men om man inte vågar vara modig.. då e de inte bra å va rädd. jag o nasse, vi vågar ibland. och ibland inte.
anledningen till att jag sitter här å skriver nu är för att jag ska slippa skriva på min hemtenta. ne, den e inte klar än. jag har bara gjort en fjärdedel. men det ordnar sig. den behöver inte va klar förrän på tisdag. jag har imorgon på mig oxå. och lite på måndag kväll.
nu måste jag gå ut i blasket me hundarna, å sen måste jag äta för det börjar kännas som att magsäcken håller på att äta upp sig själv.. det kan aldrig va bra.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home